How we roll

This is how we roll på Donsö runt jul. Massa decimetrar snö. Och. Julbak. Nu vill jag sova. Men sova kan man göra när man dör.

Lördagsgryning

Jag håller med Adele och nynnar lite på Hometown Glory för Donsö en lördagsgryning i åttaminusgrader klockan åtta är ingenting annat än vackert. 

Senare

När man somnar sådär när man kommer hem. Av utmattning. Då blir man ju så party vid den här tiden. Och alla mästertankar brottas. Eller leker herren på täppan. Det är ganska intressant då. När man är trött fast alldeles otrött. Samtidigt.

Lovligt

Sängen är tämligen bekväm, likaså soffan. Jag kom hem. Sedan somnade jag på det ena stället. Och fy. Vad underskattat det är. Att somna på soffan. Nu är det jullov. Jag skall börja fila på konsert. Jag skall göra ett eller fler besök i gamla stan. Jag skall få fina vänner på besök. Ester skall återvända. Jag skall inhandla helt sjukt många julklappar. Men. Mest av allt skall jag vara med min familj. Och vara glad. För det är det enda rätta.

Kvällen och jag

Tro vad du vill men ibland sover jag vid den här tiden. Nu är klockan elvaochfemton och jag är inte det minsta trött, sömnig eller trött. Och jag har ett jätte, mega viktigt prov imorgon. Men det går inte. Jag är inte trött. Jag är taggad. Det är typiskt dumt att vara taggad klockan natt. Men jag är uppspelt. För att jag kommer ha världens roligaste och bästa projekt i trean. Jag kommer anordna en välgörenhetskonsert i Göteborg. Själv. Och det kommer bli grymt. Det kommer bli fantastiskt. Men jag kan fortfarande inte sova. Jag vill ha jullov. Jag vill lyssna på musikhjälpen. Alltid. För dom är så underbart inspirerade och inspirerande. Och man vill ju bara sitta där och hjälpa världen. Och bota Malaria. Egentligen så har vi det alldeles för bra. Du och jag.

Nu skall jag försöka igen. Har du tänkt på hur mycket det är som händer när man sover. Hur mycket som kan hända?

Regina Spector

Ingen skrattar åt Gud på ett sjukhus

Ingen skrattar åt Gud i ett krig

Ingen skrattar åt Gud när du svälter, fryser och du är så väldigt fattig.

Men Gud kan vara rolig. På en fest lyssnandes på ett Gud-tema skämt.

Gud kan vara rolig när man tror att han ger dig pengar ifall man bara ber på rätt sätt. Ja.

Gud kan vara rolig.

Djävulsöar

Visst ser det fruktansvärt härligt ut att sitta på Djävulsöar och käka kokos ur kokosnötterna man kämpat med att öppna den närmaste timman? Det var sådant jag höll på med för ungefär ett år sedan.

Tävlande

Jamen, det skulle tydligen vara bra att länka till en utav mina bästa favoritbloggare, eftersom hon väljer vem som vinner det absolutaste grymma priset från awesome kii.se. Där förresten de finaste halsbandsklockorna finns. Från fé sweden. En sådan sak jag vill ha i julklapp.

Här kommer länken: http://www.folkbladet.nu/?p=162179

Förresten har helgen varit en glädje, fortfarande trött i kroppen efter att ha flyttat kusiner hela lördag. Men det är så det skall vara. Nu susar fysiken omkring i mitt huvud.

Män i skor

Kanske finns det bara tre typer av människor: de som kör tåget, de som står bakom bommarna och de som lägger sig på rälsen. Kanske. Jag undrar vilket jag är för om man skulle tycka så här så verkar det inte som att man pendlar mellan två stycken typer. Men det tror jag att jag gör. Jag tror inte att jag alltid är den samme. Jag är olika. Hela tiden och jämnt. Det är inte alltid det är en fördel men det är väldigt skönt när man bara kan byta. Byta fodral, skiva och trycka på play. Nya spår. Men det känns lite som att jag har lyssnat sönder den nuvarande. Jag vill ha en sådan möjlighet igen. Så jag får väl skapa en. Eller flera...

Inse

Alltså, man kan ju inse saker medan man talar, när man bara argumenterar för sin sak eller bara råkar uttrycka sig mitt i allt. Men att inse medan man skriver, händer i alla fall inte mig varje dag. När man skriver om sin framtid i hypotetiskt format, läser och inser att hypotesen kanske. Kanske inte är en hypotes utan en verklig framtid. I sådana fall ser jag fram emot min framtid för det verkar som att den kommer att bli alldeles fantastisk, för mig och min familj. så. Se dig i framtiden.

Tre meter

En 3 meter lång historisk artikel med rubriken "utbildning eller inbillning?" är precis färdigställd, jag vet inte om den duger för någon vidare historisk artikel men det är en grym krönika. Med g r y m m a reflektioner. Nej, kompis. Det känns bra nu. Och jag gillar det.

Kärlek på livet.

Nattmänniska

På sätt och vis, vaknade jag nu. Klockan tjugotvånollsju. När jag dansar omkring i min övervåning tillsammans med John Mayer och tycker att jag ändå har det ganska bra. Men kanske handlar det inte om timmen på dygnet utan snarare när man bara gör det. Men ändå blir allt både mycket mer överkomligt och svårt när mörkret faller. Allt är möjligt men det finns monster i varje skrubb. Jag tycker om John Mayers tvetydiga sånger, eller miljontydiga, för det är svårt att hitta vad han menar. Men det är överskattat. Att veta vad någon annan tror.

Vinter

Idag håller jag med Veronica Maggio som inte längre orkar vänta på att imorgon blir en bättre dag, för allt är redan som en gammal sång. Just nu, är livet tråkigt, kallt och vinter. Vinter är inte min grej, speciellt inte som nu, när den kommer alldeles för tidigt. Precis som med barnen borde det vara kuvös. Världen slocknade och vintermörkret rullar in, tidigare och tidigare för var dag som går. För första gången längtar jag hem, fast bort. Fast nytt. Fast ljust.

Nej, vinter är inte riktigt min grej. Det värsta är att den är oändlig.

Läraren

Jag vill inte bli lärare. Dels för att båda mina föräldrar har varit eller är det. Dels för att jag inte förstår. Hur det kan finnas så många dåliga lärare. Lärare som sätter sig högst upp på den högsta stolen. De är värst. För för dem är det så långt ner att falla, de blir så chokade när någon ruckar lite på ena stolsbenet. "Men hallå! Du där uppe du är inte så bra som du tror!" Men det är ju deras ställe där uppe, där de sätter sig för de jobbar ju med ungdomar och de där ungdomarna, de är så fruktansvärt jobbiga. Så vi står där och skriker upp till dem i frustration och de fortsätter titta ner på oss och sucka. "Oj, vad de är jobbiga!". Suck.

Jag säger inte att vi elever inte är precis likadana, jag säger bara att vissa borde köpa nya glasögon. Kanske ett par som faktiskt inte bara ser svartvitt.

Men det finns ju också helt fantastiska lärare som engagerar och ifrågasätter och de gillar vi! Men fy skam för de där andra.

Skjortan

Kanske

Sitter här, på Donsö och funderar på att för alltid kidnappa Amandas rutiga skjorta för den är alldeles för skön för sitt eget bästa. Hösten har blåst bort den här veckan och vintern kommer alldeles för snart, men det har varit så mysigt och trevligt, och helt underbart att träffa alla igen. Och bara vara. Här. Jag är glad. Skall placera mig själv framför min lilla maskin från Huskvarna och hitta på något roligt.

Kosan

Imorgon lägger färjan loss runt 9 och jag och mamma och en väldi massa väskor styr kosan mot Öckerö igen. Igen. Igen. Mot första vintern i min övervåning, med halsdukar, vantar och mössor i en utav väskorna. Jag började packa klockan tolv, jag har inte börjat packa än. Hittat hårdisken som hade skaffat ben och tagit sig två trappor nedåt. Satt där och mös med mammas gamla, trötta dator. Men jag längtar efter dem, min klass, mina fyrtiofyra människor och glad kommer jag att vara.
När jag får träffa dem igen.

Och förra onsdagen kom jag hem, även om detta är en bild från förra gången och landade på landvetter efter en färd med Gunilla. Tydligen ser man ytterst suspekt ut i ljuset på landvetter när man blir omHuldad av sin familj. Men det gillar vi.

Dragkedja

Dragkedjor i alla mina favorit färger, förutom svart. Nu har jag något att göra, tror det blir en eftermiddag framför maskinen

Röda hörlurar

Vinterstad

Vinterstad som smakar höst, Göteborg. Viva la Göteborg. Orange, röd, grön, brun och triljoners andra färggranna färger som man tycker om. Visst jag kan titta ner på och skratta åt den minimalistiska och materialistiska värld vi lever i. Men sanningen är att det gör mig glad att köpa saker jag tycker om och blir fin i. Det är sanningen.

Hjula

För hjärtat ler, när man tänker på att hjula i Irland, Kingsale. På drottningpicknick.

blankt

En måndag som denna, en vecka från städdag på ett skepp i Cádiz, känns allt som vanligt. Och man undrar om det är fel och vad som är fel? När man är trött på att vara hemma, efter att ha varit borta i två månader och släpat hem all världens utsikter och insikter och fler minnen än någonsin. är det konstigt. Att vilja härifrån, eller bara hända. Göra. Förändra världen. Istället för att sitta här och fortfarande inte har käkat frukost. Med tusen ideér i huvudet och nollkommanoll resultat i händerna.

Nej, om man skulle gå och köpa den där dragkedjan en ångestmåndag som denna.

När jag vill

Jag vill en väldi massa saker. Men jag är lat. Och rädd. Och då varken händer eller fötter det så mycket, alls. Inte i kyrkan, inte i symaskinen, inte i anteckningsblocken. Ingenstans alls. För jag är en mästare på att fly, inte göra och leka kurragömma i huvudet. Och det är bara jag som kan förändra mig. Bättra, sämra. Ändra.

Men jag måste nog be lite till min Gud också, för jag har hört att han är bra på att hjälpa.

Tack, Underbaraclara för att du ger en skäl och själ att vilja ändras.

Huset

Vi hoppar över Irland och Spanien. Nu är jag hemma, det luktar Sverige och träden är höstliga. Underbart och sorgligt, allt på samma gång. Saknar värmen men gillar kylan. Resan har varit fantastisk men inte alltid. Fint med dåliga väder, kalla dagar med häftiga städer och fler utsikter, mer insikter. Men det har varit ett nöje att lära känna människor mer. När jag är ute på haven lämnar jag oftast mig själv hemma i Sverige, så allt tar lite tid. När man fortfarande sitter hemma och grubblar över ballonger. Så man får telegrafera lite till sig själv, mjukstarta. Sakta insikter, fler utsikter.

Svamla.

Nu känns det som att jag är kvar hemma på Gunilla nere i Spanien, i värmen, i katedralen, gömd i rummet med relikerna. Så jag måste telegrafera lite, sakta, kommer jag tillbaka. Luktar på hösten och känner den hårda vinden nypa i kinderna. Känner att det är vinter, när det nyss var sommar. Lyssnar halvt. Önskar och längtar. Och snart börjar det på riktigt.

Hej och välkommen.

Viva la France

Nu ligger vi och guppar intill en kombinerad bilbana, gångbana och kaj. Bara i Frankrike. Cherbourg. Men här kör de i alla fall på rätt sida utav vägen, här är ju dessvärre kommunikationen lite värre... Jag menar i England var man tvungen att jobba med engelskan hela tiden, här frågar man fransmännen något, de tittar lite på en, skrattar lite. Och frågar om man kanske kan upprepa frågan? Men det är underbart, att vila i ingenting här. Inte vara uppbokad med tusen saker, skolbesök och miljarders nya intryck. Förlåt. Här sitter jag och klagar på den av de bästa upplevelserna i mitt liv. Men det är faktiskt helt alldeles underbart, men man blir helt slut. Jag lovar. Imorgon har vi vakt och jag skall assistera kockarna och vara backis, på måndag går bussen mot Normandie och fler andra världskriget tidsmaskin resor. Det är häftigt att få vara med.

Jag tycker om det här så mycket. Allt är ganska jätte bra.

England

England kära England. Just nu vilar skeppet vid kajen i Portsmouth, vi springer runt och försöker hinna med allt och lite till. Men det är så roligt, och jag gillar det. Kärlek på det!

NEUNGAMME

Idag har vi varit på besök i en annan tid, en annan människovärld. En plats där människor utan gränser har härskat. Där människor har fått leka Gud. Där förtryckta, hårda, svaga fått makt. Där de svagare blir mördade. Ett arbetsläger från en tid jag är glad Sverige på något sätt lyckades undkomma. Ett arbetsläger med 14 000 fångar och 40 000 sattelitfångar. Där hundratals män fick dela på 15 handfat. Där man tvättade de sjuka i iskallt vatten när det är femton minusgrader i luften, (död nästa dag). Men också där danska och norska självtänkare satt tätt ihop, smutsiga, sjuka. Ohyra. Där, på ett arbetsläger för sådana där andra, inte sådana som ser ut som du och jag, germaner. Där de fick arbeta i sattelitläger, när SS:arna lånade ut fångarna som arbetsstyrka. För det är ju ganska bra att inte behöva betala sina anställda, eller vad säger du? Eller vad säger vapentillverkarna som fortfarande idag existerar, eller vad säger Carlsberg idag, de som fixade ölen.

En ung man från Norge, kanske vaknade upp och undrade tyst om han faktiskt skulle överleva dagen. Den elva till tolv långa arbetsdagen. De tre målen, soppan och brödbiten. Den kalla natten. Kanske, kanske inte. Om han kommer hamna i lergropen eller vara en utav dem som puttar vagnarna med lera. Arbetssyssla blir död. När människor med endast tunna läderhandskar skall gå in och hämta nygräddade tegelstenar i en nyss 1000 gradig ung.

Allt får mig att undra hur människor kan vara så fruktansvärda. Hur mycket man kan hata? Ändå är det förståeligt. Om man fick välja att vara trygg eller död. Ärligt? Varför skulle man inte välja sidan man var trygg på om det gick. Monstren fanns ju däribland dem, men de var också de som hade visionen att döda människor för att de inte var lika mycket värda. Annorlunda. Vilken ilska man måste bära. Vem klarar av att stänga in ovetande människor med talande själar i ett rum, mot en säker död? Vem?

Du? Jag?

Om jag vore rädd, hade makt? Var förtjusad över känslan? Att göra igen på människosläktet för att de har gjort mig illa? För att jag är rädd? För att dö? För att inte ha kontroll? För att inte vara lika mycket värd?
Och sedan kom de vita bussarna och hämtade skandinaviska fångar, men resten då? Sedan när allt började ta slut, den femte maj när tusentals dog, bara för att. För att alla var rädda och för att de starka, fria hade vapen. Medans de svaga, fångna: drunknade, föll ihop när skotten träffade dem i ryggen, drog sin sista suck. Dog. Föll. Flydde.

Och vad lärde vi oss? Att hata mindre? Att inte gruppera efter raser? Att inte förtrycka från början? Att människor är galna?


Grattis. För vad händer i Nordkorea idag?

Nervös

Klara Florine Linnéa Huld är lite för nervös för sitt eget bästa. Och hon sticker i morgon. Puff. Borta.

• Tyskland, Lübeck
• England, Portsmouth
• Frankrike, Cherbourg
• Irland, Cork
• Spanien, Cádiz

Nästa vecka är jag i tyskland och efter det går allt på rullband, hamn efter hamn. Det enda som faktiskt spelar någon roll är: mat, vakt, sova. Mat, vakt, sova. Sen är det hamn och bara upplevelser och nya mäniskor i fyra dagar. Värvat med hårt slit på vakterna. Jag är nervös. Inte helt förbredd på att resa. Imorgon. Inte helt färdig med vad som skall göras. Men det kommer att blir bra. Det ordnar sig. Och jag kommer att vara med människor jag tycker om. Men nu måste jag verkligen packa.

Landar i Sverige gör jag den 21 Oktober på antingen Säve eller landvetter, med 20 kilo i bagaget. Med ett seglarställ som väger 3 kilo... Mejla med på:

26@gunilla.nu

Farväl

Vardag

Skolan har börjat, hösten likaså. Näsan rinner och jag tycker om mina vänner. Det är härligt att träffa alla igen efter några månader, härligt att återigen få leva med allas skit eller solsken. Och nästa vecka åker vi och då skall vi i stort sett bo på varandra. Men jag tror ändå att det kommer bli ganska bra. Blåsigt, visst. Kallt, visst. Men ändå ganska bra. Ändå väldigt roligt att ta i från tårna och vara sådär lagom trött hela tiden, jämt. Ändå väldigt kul och intervjua främlingar och träffa nya människor. Ändå helt underbart att gå på den här skolan.

Ett annat sätt att dö

Fast du måste leva med det.

Idag blåser det och min Amanda kommer på besök för att klappa på alla bergsuvar. Imorgon börjar skolan för mig och mina vänner. Det skall bli härligt att träffa alla. För vi resor ju snart, med den tremastade barken, runt i Europa.

Vem älskar inte bilden?

Vet du inte att himmelen är blå?

När du har sett "Secret Life of Bees" och lyssnar på Alicia Keys wunderbara röst och känner det.

Tribute to Amanda

Kom hit då. Snart. För det har varit alldeles för länge...
Jag städar

Älskar vi inte alla MacBook !sight´s förinställning

Band

Jag behöver ett band. För jag vill sjunga så jag får ont i tårna.

Skriva

Det var längesedan, kanske för länge sedan jag skrev. Och då talar vi inte här på bloggen utan i min bok, på engelska. Om allvarliga eller lyckliga saker. Kanske skulle jag börja skriva igen. Jag skrev lite igår, rimmade och simmade. Det flöt på bra. Kanske borde jag ägna det en minut eller två, nu när ipoden är hel och jag kan sitta på balkongräcket igen. Och låta tankarna ta plats och forma ord, titta ut och se oändligt. Höra hur det sjunger i vinden. Kanske borde jag.

Jag vet inte ens varför jag slutade

Tillbaka

Nu är jag tillbaka och jag skulle vilja säga att det har varit halvt underbart. Jag är nöjd. För konserterna grymma, likaså mötena och alla goda människor. Man blir alldeles lycklig av så många goda människor. Det blåser liksom liv i en på nytt. Man vill, vill, vill och brinner extra mycket efter något sådant här. Det är härligt.

Men bäst av allt var Jonathan Johansson.

Nu åker jag mot Maggio, Veronica.

Himmel

Och pannkaka

Frizon

Snart rubrikar jag mot en fri zon i Örebro. På Frizon. Och jag längtar. På onsdag, jag vet knappt hur, jag har ingen aning om när. Men det får ordna sig. Glad 24-7. Jag lovar. Och vilka ska vi lyssna på. Jo

Loney, dear

Maia Hirasawa

EF

Jonathan Johansson

Samuel ljungbladh

Det kommer att bli wicked. Se dig

V för Veronica, Maggio

Jag tackar och bugar för att Veronica Maggio är ohyggligt duktig på sin sak, till och med när hon sätter fötterna på vår lilla ö. Ohyggligt duktig vill säga. Kompakt. Snygg. Allt de där och självklart de otrloligt grymma musikerna.

5.50 piper klockan i morgon och då är det full fart till kl 21.00. Låter bra.

Nej men som sagt. Veronica Maggio. Så himla grym är hon. Ungefär som en ros

Kusiner

I plural, hela lördag och halva söndag. Jag har tvättat tak, målat lite tak, handlat lite, bytt ut en och annan toasitts, varit väldigt varm och burit en väldi massa kartonger upp och nerför en väldi massa trappor. Men främst av allt har jag haft det väldigt bra på en liten semester i gamlestan med mina bästa kusiner och deras bästa. Och jag tycker om dem alldelles jätte mycket alla dem där och deras respektive. Jag gillar respektive. Nu skall jag sätta mig lite vid symaskinen.

Jag gillart.

Gräsligt

Jag är gräsligt allergisk, och då talar vi gräsligt. I dubbelbetydelse. Gräs allergisk och Hiskeligt allergisk. I alla fall var jag det, nu finns det en risk att jag har blivit förkyld. Jag som inte ens har badat än. Vilken mes. Frust och tät i näsan är problemet. Det är svårt när man vaknar samtidigt som solen, för att man inte kan andas. Inte kan svälja. Inte kan sova. Roligt.

Men nu är sommaren här och igår städade jag, sedan städade jag och sedan städade jag lite till. Och nu har jag beställt biljetter till Veronica Maggio som konstigt nog sätter sina fötter på självaste Donsö på onsdag. Nu skall jag bara ta tag i den här dagen.

Fläderblomm

Ännu en dag

Sommarlov är en oändlighet av dagar. Ibland är det farligt med en oändlighet av dagar, typ när man inte har något att göra. Då kan det verka långt och oändligt, vilket gör att man inte gör saker som man borde göra. För man har ju faktiskt hela sommarlovet på sig. Men sedan. Vips! så är sommarlovet slut. Man är tillbaka.. Därför får man kämpa lite hårdare för att inte tänka så. Det gör jag. Oftast

Midsommar

Idag är det midsommar. Det regnar inte. Men det är inte sol. Ingen krans ingen vit klänning men en tidningskjol och en body. Färjan in till stan och vidare till näset ser det ut som. Det kommer att bli bra.

Jord gubbe

Kjoltyg

thesign N.ea

Problem

Du ser, min säng har ett problem, eller snarare jag har ett problem med min säng. Den obäddar sig på nätterna. Riktigt, riktigt ordentligt. Till den grad att när man vaknar ligger lakanet bredvid sängen, en kudde vid fotändan och en i mitten eller på golvet och självklart, täcket på snedden. Så hur mycket man än drar och har sig när man ligger där och försöker att inte öppna ögonen så går det inte. Fötterna hamnar helt enkelt utan. Frysligt.

Han måste helt enkelt lära sig att uppföra sig. För det är tråkigt att bädda jämt.

peas

JaHopp

Du vet när man står där och talar om för sig själv att om jag tänker att jag inte ska vinna, då vinner jag. Jag menar de har ju hänt förut. Nej, jag kommer inte vinna. Nej, jag kommer INTE vinna. Fast jag vann inte. Det är ju inställningen som gör det.

Fast jag förlorade ju inte direkt heller.

En om dagen

En om dagen håller trimm på magen. Idag slutar niorna på styrsöskolan, skolan. Konstigt. Att sitta där ett år senare och titta på sig själv, från förra året. Tycka att det är konstigt att är allt är likadant fast precis inget är desamma. Förbryllade. Men de var snygga och de var som en skolavslutning brukar vara fast pappa sjöng smörlåten "You rasie me up" jag tror det är meningen att jag skall tycka att han är g r y m, men det kommer med åldern. Jag tyckte det var lite, lite pinsamt. Men jag lutar i allafall lite åt att han var grym, för han var g r y m t nervös.

Btw, min symaskin är jättebra fast den gör dåliga sömmar. Vilket är lite, lite dåligt.

Ikväll skall jag dansa till Elefant

Buss

Pengar

Alla dessa papperslappar med små tryckta grejer på dem och siffror. Vem gillar dem egentligen. Oftast in jag i alla fall... Förutom idag, för jag har fått skatteåterbäring, rakt in på kontot, innan midsommar. Visst låter det som reklamen.

Jag gillar skattåterbäring. Jag menar det hör man väl på namnet. Liksom

Rummet

Rummet. Ser mer ut som ett förråd av något slag. Ett brötigt förråd, med alldeles för mycket saker. Alldeles för mycket. Idag börjar mitt sommarlov på riktigt och jag skall städa, röja och organisera. Roligt. Oerhört.

bye

Picknick

Picknickfesivalen var något av det bättre. Härliga människor, go musik och allmänt skönt. Grönt, skuggigt och lagom. Och efter lång väntan steg de på scen, Elefanterna. Glädjen och människorna fick fötterna att röra på sig. G r y m t härlig dag.

s o m m a r l o v.

Oflytta

Oflytta, opacka, ostäda. Jag erkänner. Jag o:ar det, fast jag inte borde. Men jag har packat ner nästan allt, jag skall bara skura toaletten och tömma lite fler skåp. Men det går så långsamt. Och det är lite tråkigt att det pausar ända till Augusti. lite tråkigt. Faktiskt. Lite tråkigt att inte få vara tillsammans. Men vi behöver nog sakna alla lite, lite.

Ost

Det luktar ost i min lägenhet... För jag hällde ut en cheddar-dipp-sås i slasken... och det luktar ost. Jag har varit på "Änglar och Demoner" med mami och papi och en pizza, det var gott, mysigt och allt de där. Jag är ganska allmänt jättenöjd. Imorgon skall jag göra färdigt det sista skolarbetet och på f r e d a g slutar skolan.

Awhoho

Gud

Han är mystisk den där Gud. Överallt men ingenstans. Mystiskt.

Solsken

Donsö, bäst i mitt hjärta

Cykla

Att cykla riktigt, riktigt, riktigt fort. Håret fladdrar och blir helt blåsigt, vinden viner i öronen, nedförsbacke och sedan. Samla all energi man har och trampa tills man får mjölksyra. Alldeles, alldeles fantastiskt. Huka sig ner över styret och le i farten. Alldeles, alldeles underbart. Det fortaste man kan helt enkelt

Tolka

Tolka. Nu talar vi inte skidor, skoter eller mot Amandas förtret bandvagn. Nej, blickar, människor, ord och allt det där som händer på en dag. När man analyserar och sparar långt och djupt inne huvudet, du vet det där proppfulla oändliga rummet. Där. Saved. Tankekraft. Allt sådant där onödigt. Som ingen bryr sig om. Sluta med det där med en gång.

Me like you. Alright?

Inte

De borde finnas pris eller alternativt ett straff för hur grymt duktig jag är på att oplugga. Här sitter jag med prov upp till axlarna men jag gör inget. Ingenting alls. Jag kollar alla bloggar hundratjugo gånger, slår på teven. Gör allt jag inte skall göra. Gör allt annat än läser på om moderkort, kretskort, nätverk och CPU (central proccesing unit). Till exempel bloggapunktpunktpunkt

Hopp löst

Ibland kan man tycka att livet är hopplöst, att livet fungerar mer som en grammofonskiva som har fastnat i grammofonspelaren. Ibland kan man tycka det. Men ibland kan man otycka det. Idag känns det någonstans mittemellan, lite bitterljuvt. Helt enkelt. Livet är inte alltid roligt men idag lovar jag, lovar att byta skiva och de snart, typ nu. Idag tar jag bort mina kedjor. Se mig.

The ones with tha löv

Nu är jag hemma igen. Och funderar. På the ones with all the löv. På att de är oftast mer elaka än det inte är det. Oftast ignoranta, svåra, jobbiga och alldagliga. Man skulle kunna undra varför. Man skulle kunna fråga sig själv om det är riktig löv. Men det verkar som att det inte gör någon nytta, så jag tänker helt enkelt leva med det. Och om det är vad som krävs tänker jag vara the ones without löv. För jag tror på att vara mer bra än man inte är bra, vara den som är bra. Alltså

Så jag tänker försöka. Spread the löv

Bror

Linnéa är på endagsvisit i Uppsala hos sin äldre bror och leker turist mellan tinnar och torn, Coldplay och nollkoll.nu.

She keeps on spreading the Löv.

Linnéa Huld

is having a very, very lagom day

Linnéa Huld

thinks life is pretty great. Anyway.

Linnéa Huld

wants to run and hide to stay there

Linnéa Huld

is analyzing the shit out of the world

Tittut

bara därför

Adele

When the rain is blowing in your face,

and the whole world is on your case,
I could offer you a warm embrace
to make you feel my love.

When the evening shadows and the stars appear,
and there is no one there to dry your tears,
I could hold you for a million years
to make you feel my love.

I know you haven't made your mind up yet,
but I would never do you wrong.
I've known it from the moment that we met,
no doubt in my mind where you belong.

to make you feel my love

Adele

Vecka

Veckapunkt

Stänga av

Jag kan stänga av att vara kissnödig, men när jag kommer hem måste jag snart springa till toaletten. Jag kan stänga av trött och skolstress, men när jag kommer hem-hem till Donsö somnar jag nästan så fort jag slår mig ner.

Man kan stänga av en väldig massa saker, och man kan glömma hur gott det luktar om våren och hur fint det är när havet ser ut som en oändlig spegel och när man hör hur någon skrattar långt, långt bort.

mellan

Mellan franskan och stenarna i geografin stannar världen upp och andas lite. Pyser ut lite sol på mig och lite halv, lycka.

Dansant

Pappas garderob

älska skjortan i pappas garderob

Jag hade nästan glömt

Svart himmel och ett svart hav. Tusen stjärnor och lite fart. Jag hade nästan glömt bort hur vackert det var och hur mycket jag tyckte om havet.

Solens

Solens minnen minns en dag

Någonstans i mitten

Jag befinner mig någonstans i mitten, jag vet inte riktigt vart jag är på väg eller var jag kommer ifrån. Vet inte hur jag kom hit och hur mycket jag förändras, jag vet inte riktigt, alls, någonting. Jag tror jag har tappat bort mig själv lite på vägen, skall börja leta på riktigt nu.

Städer

by N.ea

syder

By N.ea

Likadant fast annorlunda

Samma dörr, samma människor, samma mönster fast annorlunda, ett år senare. Ett hål i min mage, en skylt framför ansiktet, en bok i min mun. Jag är så annorlunda och de är så lika. Lika fast ändå olika. Kan inte förstå, hur de har gjort, hålla med klor fast i något som redan har försvunnit. På ett litet, litet ställe som det här. Jag är så långt borta men ändå så nära, jag hade kunnat vara här, om jag ville. Men jag tog mig bort härifrån. Jag är glad idag, och jag är borta. Men igår fick jag ett hål i min mage, en skylt framför ansiktet och en bok i min mun. Och allt var likadant fast annorlunda.

Lycklig att jag inte är som dem.

Vid symaskinen

Nu sitter jag framför symaskinen. Har även plöjt mig igenom mitt helt o organiserade tygskafferi som by the way börjar eka tomt. Och det är det här jag tänker göra hela påsklovet, det har legat sjukt mycket negativ laddning för mig att ens tänka på sy, men nu tänker jag göra det och jag tänker göra det bra, förhoppningsvis resulterar det hela i en ny "photoshoot" och betydligt fler bilder.

By. N.ea

Just nu

Att ta sig tid, andas, tänka lite. Är väldigt skönt ibland. Lägga sig på bordet, lyssna på Maia Hirasawa, tänka på saker man bara vill göra. Inte tänka på vad som kommer härnäst, leva i nuet, hur kliché det än låter. Jag vill, jag vill, jag vill och det kommer bli hur kul som helst. Dra lite på mungipan och sluta ögonen, se bilderna fladdra förbi innaför ögonlocken, korta korta illusioner om en framtid som kan hända. Episoder som har passerat som man minns med vånda eller glädje. Kanske tillåta sig själv att känna lyckan som sakta växer i bröstet, samtidigt som vårsolen silar in genom persiennen. Kanske, kanske.

Idag skall jag plugga men jag är lite lycklig.

En dag som alla andra

En dag som alla andra. Franska glosor och annat sågspån susar omkring i utrymmet mellan höger och vänster öra. Jag borde ha lagat mat men tog en macka eller två istället, så nu sitter jag här och borde igen. Medan tjejen med det blonda håret susar omkring med dammvippan på Hönökakan.

Men nu tänker jag höja glädjemusiken, dansa lite och steka något.

Tjingalong

Linnéa Huld

N.ea

Rum

I ett tomt rum utan kanter. Står, förvirrad. I en mitt, ett slag. Välter, sakta, sakta. Slår i marken. Blundar. Som jag alltid gör. Fortsätter. Sorg. Smärta. Kan, vill, borde. Inte.

Ett rum utan kanter med oändligt många hörn।