Samma dörr, samma människor, samma mönster fast annorlunda, ett år senare. Ett hål i min mage, en skylt framför ansiktet, en bok i min mun. Jag är så annorlunda och de är så lika. Lika fast ändå olika. Kan inte förstå, hur de har gjort, hålla med klor fast i något som redan har försvunnit. På ett litet, litet ställe som det här. Jag är så långt borta men ändå så nära, jag hade kunnat vara här, om jag ville. Men jag tog mig bort härifrån. Jag är glad idag, och jag är borta. Men igår fick jag ett hål i min mage, en skylt framför ansiktet och en bok i min mun. Och allt var likadant fast annorlunda.
Lycklig att jag inte är som dem.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar