Inse

Alltså, man kan ju inse saker medan man talar, när man bara argumenterar för sin sak eller bara råkar uttrycka sig mitt i allt. Men att inse medan man skriver, händer i alla fall inte mig varje dag. När man skriver om sin framtid i hypotetiskt format, läser och inser att hypotesen kanske. Kanske inte är en hypotes utan en verklig framtid. I sådana fall ser jag fram emot min framtid för det verkar som att den kommer att bli alldeles fantastisk, för mig och min familj. så. Se dig i framtiden.

Tre meter

En 3 meter lång historisk artikel med rubriken "utbildning eller inbillning?" är precis färdigställd, jag vet inte om den duger för någon vidare historisk artikel men det är en grym krönika. Med g r y m m a reflektioner. Nej, kompis. Det känns bra nu. Och jag gillar det.

Kärlek på livet.

Nattmänniska

På sätt och vis, vaknade jag nu. Klockan tjugotvånollsju. När jag dansar omkring i min övervåning tillsammans med John Mayer och tycker att jag ändå har det ganska bra. Men kanske handlar det inte om timmen på dygnet utan snarare när man bara gör det. Men ändå blir allt både mycket mer överkomligt och svårt när mörkret faller. Allt är möjligt men det finns monster i varje skrubb. Jag tycker om John Mayers tvetydiga sånger, eller miljontydiga, för det är svårt att hitta vad han menar. Men det är överskattat. Att veta vad någon annan tror.

Vinter

Idag håller jag med Veronica Maggio som inte längre orkar vänta på att imorgon blir en bättre dag, för allt är redan som en gammal sång. Just nu, är livet tråkigt, kallt och vinter. Vinter är inte min grej, speciellt inte som nu, när den kommer alldeles för tidigt. Precis som med barnen borde det vara kuvös. Världen slocknade och vintermörkret rullar in, tidigare och tidigare för var dag som går. För första gången längtar jag hem, fast bort. Fast nytt. Fast ljust.

Nej, vinter är inte riktigt min grej. Det värsta är att den är oändlig.

Läraren

Jag vill inte bli lärare. Dels för att båda mina föräldrar har varit eller är det. Dels för att jag inte förstår. Hur det kan finnas så många dåliga lärare. Lärare som sätter sig högst upp på den högsta stolen. De är värst. För för dem är det så långt ner att falla, de blir så chokade när någon ruckar lite på ena stolsbenet. "Men hallå! Du där uppe du är inte så bra som du tror!" Men det är ju deras ställe där uppe, där de sätter sig för de jobbar ju med ungdomar och de där ungdomarna, de är så fruktansvärt jobbiga. Så vi står där och skriker upp till dem i frustration och de fortsätter titta ner på oss och sucka. "Oj, vad de är jobbiga!". Suck.

Jag säger inte att vi elever inte är precis likadana, jag säger bara att vissa borde köpa nya glasögon. Kanske ett par som faktiskt inte bara ser svartvitt.

Men det finns ju också helt fantastiska lärare som engagerar och ifrågasätter och de gillar vi! Men fy skam för de där andra.

Skjortan

Kanske

Sitter här, på Donsö och funderar på att för alltid kidnappa Amandas rutiga skjorta för den är alldeles för skön för sitt eget bästa. Hösten har blåst bort den här veckan och vintern kommer alldeles för snart, men det har varit så mysigt och trevligt, och helt underbart att träffa alla igen. Och bara vara. Här. Jag är glad. Skall placera mig själv framför min lilla maskin från Huskvarna och hitta på något roligt.

Kosan

Imorgon lägger färjan loss runt 9 och jag och mamma och en väldi massa väskor styr kosan mot Öckerö igen. Igen. Igen. Mot första vintern i min övervåning, med halsdukar, vantar och mössor i en utav väskorna. Jag började packa klockan tolv, jag har inte börjat packa än. Hittat hårdisken som hade skaffat ben och tagit sig två trappor nedåt. Satt där och mös med mammas gamla, trötta dator. Men jag längtar efter dem, min klass, mina fyrtiofyra människor och glad kommer jag att vara.
När jag får träffa dem igen.

Och förra onsdagen kom jag hem, även om detta är en bild från förra gången och landade på landvetter efter en färd med Gunilla. Tydligen ser man ytterst suspekt ut i ljuset på landvetter när man blir omHuldad av sin familj. Men det gillar vi.