Nattmänniska

På sätt och vis, vaknade jag nu. Klockan tjugotvånollsju. När jag dansar omkring i min övervåning tillsammans med John Mayer och tycker att jag ändå har det ganska bra. Men kanske handlar det inte om timmen på dygnet utan snarare när man bara gör det. Men ändå blir allt både mycket mer överkomligt och svårt när mörkret faller. Allt är möjligt men det finns monster i varje skrubb. Jag tycker om John Mayers tvetydiga sånger, eller miljontydiga, för det är svårt att hitta vad han menar. Men det är överskattat. Att veta vad någon annan tror.