Mål och sånt

Han talade om mål i livet, den där killen på filmen. Och jag blev alldeles förvirrad. För jag kunde inte komme på ett enda. Livsmål. Vara lycklig? Lyckas? Allt verkar leda till att må bra och det är ju faktiskt inte det lättaste som finns. Sedan verkar de gå runt i onda cirklar i evigheters evighet. Och där står jag kvar på ruta ett. Och jag vill inte. Inte alls. Vad hände? Vart blev det mindre bra och sedan när vill jag göra det igen? Jag vill kunna musik. Men är det värt att vilja. Nu är jag förmodligen mer förvirrad. Men jag hade verkligen inte haft något emot att vara en sådan där. Som vet med en gång. Nu. Dårå. Och nu brinner det i fingrarna också. Och hålet blir bara djupare.

Upprepningar

Det tåls att upprepas att det är först nu man vaknar. Först nu kroppen och huvudet faktiskt sitter ihop. Dagen har inte tillbringats på Fresh Fish i Eriksbergshallen utan till stor del ute och promenerades på det mest snöiga Donsö och Styrsö jag någonsin varit med om. I massor av minus grader med en fin, fin, ohel familj. Nu skriver jag rader till magasin och kändisar och ser inte framemot morgondagen och skolan som kommer med den. Men visst kommer den att komma varken jag vill eller inte.

Mustaschfolket

Mustaschfolket hittade fel i torsdags, väldigt fel. Men hade ändå roligt som attan.  

Klara Florine Linnea Huld

Suckar åt sig själv idag. Högt

Vanlig

Jag är bara en vanlig människa. Med hjärta, instinkt och principer. Det ligger tvekan i luften, kylan gör den tung. Och människor jag känt. Jorden snurrar. Johan Heltne är bättre än mina inbyggda högtalare. Mycket bättre. Och jag är dålig på att sova

Önsketänkande