Han talade om mål i livet, den där killen på filmen. Och jag blev alldeles förvirrad. För jag kunde inte komme på ett enda. Livsmål. Vara lycklig? Lyckas? Allt verkar leda till att må bra och det är ju faktiskt inte det lättaste som finns. Sedan verkar de gå runt i onda cirklar i evigheters evighet. Och där står jag kvar på ruta ett. Och jag vill inte. Inte alls. Vad hände? Vart blev det mindre bra och sedan när vill jag göra det igen? Jag vill kunna musik. Men är det värt att vilja. Nu är jag förmodligen mer förvirrad. Men jag hade verkligen inte haft något emot att vara en sådan där. Som vet med en gång. Nu. Dårå. Och nu brinner det i fingrarna också. Och hålet blir bara djupare.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar