Kosan

Imorgon lägger färjan loss runt 9 och jag och mamma och en väldi massa väskor styr kosan mot Öckerö igen. Igen. Igen. Mot första vintern i min övervåning, med halsdukar, vantar och mössor i en utav väskorna. Jag började packa klockan tolv, jag har inte börjat packa än. Hittat hårdisken som hade skaffat ben och tagit sig två trappor nedåt. Satt där och mös med mammas gamla, trötta dator. Men jag längtar efter dem, min klass, mina fyrtiofyra människor och glad kommer jag att vara.
När jag får träffa dem igen.

Och förra onsdagen kom jag hem, även om detta är en bild från förra gången och landade på landvetter efter en färd med Gunilla. Tydligen ser man ytterst suspekt ut i ljuset på landvetter när man blir omHuldad av sin familj. Men det gillar vi.