Huset

Vi hoppar över Irland och Spanien. Nu är jag hemma, det luktar Sverige och träden är höstliga. Underbart och sorgligt, allt på samma gång. Saknar värmen men gillar kylan. Resan har varit fantastisk men inte alltid. Fint med dåliga väder, kalla dagar med häftiga städer och fler utsikter, mer insikter. Men det har varit ett nöje att lära känna människor mer. När jag är ute på haven lämnar jag oftast mig själv hemma i Sverige, så allt tar lite tid. När man fortfarande sitter hemma och grubblar över ballonger. Så man får telegrafera lite till sig själv, mjukstarta. Sakta insikter, fler utsikter.

Svamla.

Nu känns det som att jag är kvar hemma på Gunilla nere i Spanien, i värmen, i katedralen, gömd i rummet med relikerna. Så jag måste telegrafera lite, sakta, kommer jag tillbaka. Luktar på hösten och känner den hårda vinden nypa i kinderna. Känner att det är vinter, när det nyss var sommar. Lyssnar halvt. Önskar och längtar. Och snart börjar det på riktigt.

Hej och välkommen.