Jag vill en väldi massa saker. Men jag är lat. Och rädd. Och då varken händer eller fötter det så mycket, alls. Inte i kyrkan, inte i symaskinen, inte i anteckningsblocken. Ingenstans alls. För jag är en mästare på att fly, inte göra och leka kurragömma i huvudet. Och det är bara jag som kan förändra mig. Bättra, sämra. Ändra.
Men jag måste nog be lite till min Gud också, för jag har hört att han är bra på att hjälpa.
Tack, Underbaraclara för att du ger en skäl och själ att vilja ändras.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar