Förnöjsam

Det var fantastiskt länge sedan, känns det som, som jag var så är tillfreds. Nästintill lycklig faktiskt, för det mesta är bara fint. Även om det regnar. Även om. Så känns det helt bra. Och konserten kommer att hända, det kommer att bli av. Fina, fina människor jag har runt omkring mig.

Funderingar och suckar

Jag tänker att vad hade kunnat vara bättre. När ska man vara nöjd. Nu? 

Jag tänker frågetecken. Efter varannan mening. Speciellt här. 

Jag tänker eko. Eko. Efter mina frågetecken.

Och jag undrar vad som händer härnäst. Och sedan en suck. Ett hörn. Lite panik. Tänker om. Alldeles för många gånger.

Peas & Löv

Ärtor och kärlek in tha house. Tisdag. Dessutom, snyggast in tha house. Jag menar, se och lär.

Mål och sånt

Han talade om mål i livet, den där killen på filmen. Och jag blev alldeles förvirrad. För jag kunde inte komme på ett enda. Livsmål. Vara lycklig? Lyckas? Allt verkar leda till att må bra och det är ju faktiskt inte det lättaste som finns. Sedan verkar de gå runt i onda cirklar i evigheters evighet. Och där står jag kvar på ruta ett. Och jag vill inte. Inte alls. Vad hände? Vart blev det mindre bra och sedan när vill jag göra det igen? Jag vill kunna musik. Men är det värt att vilja. Nu är jag förmodligen mer förvirrad. Men jag hade verkligen inte haft något emot att vara en sådan där. Som vet med en gång. Nu. Dårå. Och nu brinner det i fingrarna också. Och hålet blir bara djupare.

Upprepningar

Det tåls att upprepas att det är först nu man vaknar. Först nu kroppen och huvudet faktiskt sitter ihop. Dagen har inte tillbringats på Fresh Fish i Eriksbergshallen utan till stor del ute och promenerades på det mest snöiga Donsö och Styrsö jag någonsin varit med om. I massor av minus grader med en fin, fin, ohel familj. Nu skriver jag rader till magasin och kändisar och ser inte framemot morgondagen och skolan som kommer med den. Men visst kommer den att komma varken jag vill eller inte.

Mustaschfolket

Mustaschfolket hittade fel i torsdags, väldigt fel. Men hade ändå roligt som attan.  

Klara Florine Linnea Huld

Suckar åt sig själv idag. Högt

Vanlig

Jag är bara en vanlig människa. Med hjärta, instinkt och principer. Det ligger tvekan i luften, kylan gör den tung. Och människor jag känt. Jorden snurrar. Johan Heltne är bättre än mina inbyggda högtalare. Mycket bättre. Och jag är dålig på att sova

Önsketänkande

 

Januari

Sista Januari, sådant vi kalla vinter. 15 grader åt helt fel håll. Sju lager kläder på kroppen och bitande kyla. Hala uppförsbackar och äventyrsfärder. Kioskromaner på engelska. Kyrkkaffe. El Perro del mar. Te. Fina vänner. Dagar som försvinner och dagar som aldrig tar slu.t. Är det sånt vi kallar vinter. Eller bara livet? Kallt är det iallafall. 

Mot veckanummerfem.

Helger

Helger som är alldeles för korta. Men alldeles för långa. Rastlös. Men avslappnad. Jag borde vara synonym till ambivalent. P3 Guld galan. Var fantastisk och spontan, det var en härlig tisdag, med bra människor. Veckan fortsatte något stressande, med en eller flera hjärtattacker och mer eller mindre panik. Men sköna kvällar och ett och annat seriöst samtal. Nu är helgen här och idag gör jag absolut ingenting. Jag tänker på Haiti, tänker på alla som inte gör det och tänker på att det finns så mycket mer. Tänker på ändamål. Är allmänt. Ambivalent.

Lycka

Imorgon är det P3Guld, galan man alltid har velat gå på. Galan man har bänkat inför på lördagen och önskat att man varit där. Men nej, inte denna lördagen. Denna lördagen kommer jag att se den för andra gången. För imorgon tisdag kommer jag sitta där på skitkassa platser på rad R med världens bästa människor och bara älska läget. Även ifall det kostar lika mycket som ett par billiga jeans, ifall man skall lyssna på Amanda. Men det skall bli så oerhört, helt fantastiskt, sjukt, dunder roligt!

Nyårslöften

Löften skall hållas, mitt nyårslöfte var i år 2010 att skapa många bra minnen. Jag tycker att det börjar bra när jag och amanda en vanlig lördagseftermiddag träffas i ett minusgradigt Göteborg. För att hitta på Något roligt. Ingen visste vad.

Det blev ett besök till Rösshka museet, vi fortsatte till konsthallen till en aningen too homosexuell utställning för att vi skulle känna kraften, men ändå häftig. Vi styrde stegen mot järntorget och hamnade på Pustervik. The place to be. hundrafyrtio minuter musik, varav säkert hundra var hårdrock, emo, kalla det vad du vill så länge det är hårt. Men det var roligt. För jag var där med Amanda. Vi headbangade och älskade de två banden som inte var så hårda. Speciellt dem som hade en väldi massa instrument och en väldi massa känsla. Ja. Det var helt klart en minne för arkivskåpet i huvudet som vid årets slut skall vara alldeles överfullt. För ja. Det börjar bra, och det är sånt vi gillar!

Tillfreds

Igår var jag sådär härligt förnöjsam och så där barnsligt trött så att hela världen bara alltid ler. För man orkar inte fundera ett endaste dugg. Och det är så underbart skönt. Att ha hjärnan avstängd. När veckans trötthet och osovande timmar bara faller över en som ett stort färgglatt lapptäcke eller som att man flyger iväg i tusen färglada ballonger. Jag gillar stora färglada lapptäcken eller en väldig massa ballonger. Det är så härligt när man är tillfreds med världen.

Återigen

Återigen är det vardag på Öckerö. Men det känns ovanligt bra och lite föränderligt. Och det är lite det jag gillar. Och bara vara. Snart bär det av till en utav mina favorit-bara-va-kompisar och fira hennes nyvunna myndighet.

2010

känns livet lättare.

Ord

Det har varit stressigt, men lungt. det har varit flyt. Imorgon, idag, i övermorgon. Folk har kommit och gått, så har även kylan. Jag har kommit och gått. Tänkt och otänkt. Men nu sitter jag här och borde göra allt och helst rädda världen. På  en måndag. Solen lyser på isflaken i det stilla vattnet och El Perro del Mar förskönar stressen och ostressen. Jag behöver en liten liten gnista. Av något otroligt. Inatt drömde jag något sådant. Något som fick det att irra. Frågan är bara vad?

Men lovet har ändå friat mina tummar. På ett bra sätt

How we roll

This is how we roll på Donsö runt jul. Massa decimetrar snö. Och. Julbak. Nu vill jag sova. Men sova kan man göra när man dör.

Lördagsgryning

Jag håller med Adele och nynnar lite på Hometown Glory för Donsö en lördagsgryning i åttaminusgrader klockan åtta är ingenting annat än vackert. 

Senare

När man somnar sådär när man kommer hem. Av utmattning. Då blir man ju så party vid den här tiden. Och alla mästertankar brottas. Eller leker herren på täppan. Det är ganska intressant då. När man är trött fast alldeles otrött. Samtidigt.